Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | klassisk | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Explorer A.E. Nordenskiold | Eric XIV, King of Sweden | The Prodigal Son |
Related Artists:
Tilly Kettle
(1735-1786) was a portrait painter and the first English painter to work in India. He was born in London, the son of a coach painter, in a family that had been members of the Brewers' Company of freemen for five generations. He studied drawing with William Shipley in the Strand and first entered professional portraiture in the 1750s. Kettle's first series of portraits appeared in the 1760s. His first surviving painting is a self-portrait from 1760, with his first exhibit at the Society of Artists in 1761. In 1762, he worked at restoring Robert Streater's ceiling fresco in the Sheldonian Theatre, Oxford, and painted Francis Yarborough, a doctor of Brasenose College, Oxford in 1763. He painted many members of the family of William Legge, 2nd Earl of Dartmouth. In 1764-5, he was active in London and continued exhibiting at the Society of Artists. In 1768, Kettle sailed to India with the British East India Company, landing at Madras (now Chennai), where he remained for two years. There, he painted Lord Pigot and Muhammad Ali Kahn twice (once alone and once with five of his sons). He also painted non-portraits, including Dancing Girls (Blacks) in 1772 and a suttee scene in 1776 entitled, The ceremony of a gentoo woman taking leave of her relations and distributing her jewels prior to ascending the funeral pyre of her deceased husband. In 1770 Kettle painted a half-length portrait of 'Sir' Levett Hanson, a peripatetic writer on European knighthood and chivalry originally from Yorkshire. (The portrait is now in the collection of the Bury St Edmunds Manor House Museum.) Kettle moved on to Calcutta (now Kolkata) in 1771 and painted Shuja ud-Daula and Dancing-Girl Holding the Stem of a Hookah. In 1775,he painted George Bogle, Warren Hastings' emissary to Tibet, in Tibetan dress, presenting a ceremonial white scarf to Lobsang Yeshe the 5th Panchen Lama.He also took an Indian mistress and had two daughters by her.
Carl Bille
painted Shipping off the Norwegian Coast in 1889
STRIGEL, Bernhard
German Northern Renaissance Painter, ca.1460-1528..Painter, son or nephew of Hans Strigel II. His training with Hans Striegel II shows stylistically in his early works in the Grisons, e.g. the Last Judgement (1486; Brigels, pilgrimage chapel of St Eusebius) and an altarpiece at Disentis (1489; St Johann Baptist). In the 1480s and 1490s he also worked in the studio of Ivo Strigel. Motifs in his pictures stem from engravings by Martin Schongauer and from Ulm book woodcuts. He met Bartholomus Zeitblom as a fellow worker on the high altar (1493-4) of Blaubeuren Abbey, both being influenced by Netherlandish art: Zeitblom by Rogier van der Weyden but Strigel primarily by Dieric Bouts. This influence is also seen in his Adoration of the Magi altarpiece (c. 1500; Memmingen, Stedtmus.). The altar of the Virgin for the monastery at Salem (1507-8; Salem, Schloss) has links with D?rer's graphic work: an increasing three-dimensionality and monumentalization of the objects and figures, and their disposition in space.