Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | Eric XIV, King of Sweden | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Christmas Fair | The Sphinx |
Related Artists:
sir herbert edwin pelham hughes-stanton,r.a.,p.r.w.s.
1870-1937
Charles Landelle
1812-1908 French painter. His father, a calligrapher and musician from Mayenne, moved to Paris in 1825 to take up a post as musician in the Tuileries. Ary Scheffer, whom Landelle met through his father's contact with the Orleans court, encouraged him to become a painter. He registered at the Ecole des Beaux-Arts on 2 October 1837 as a pupil of Paul Delaroche and made his debut at the Salon in 1841 with a Self-portrait (Laval, Mus. Vieux-Cheteau). His first success, Fra Angelico asking God for Inspiration , indicated a sentimental, religious tendency in his work, which alternated with pretty pictures of young girls. Charity. commissioned by Antoine Vivenel (1799-1862), was followed by Idyll and Elegy (untraced), which were bought by the dealer Adolphe Goupil on the opening day of the 1844 Salon. The contract to buy also included Goupil's right of first refusal on the reproduction of all Landelle's future work. Subsequently, he painted the Three Marys at the Tomb in the pious manner of Ary Scheffer and a sweet, angelic St Cecilia, commissioned in 1845 by the Prefect of the Seine, in which elements of the early Renaissance art seen by Landelle on a trip to Italy in 1845 combined with the soft, pale style common among some of his colleagues from the studio of Delaroche. He also painted religious works for St Roch (1850), St Germain l'Auxerrois (1856) and St Sulpice (1875) churches in Paris.
Pieter Pourbus
(1523 - 30 January 1584) was a Dutch-born Flemish Renaissance painter. Remi Ommejaghere and his three sons Onze-Lieve-Vrouwekerk, Bruges, BelgiumPourbus was born in Gouda. He was known primarily for his religious and portrait painting and worked mainly in Bruges, where he had moved from Gouda by 1543. He died in Bruges. His son was the painter Frans Pourbus the Elder and his grandson was Frans Pourbus the younger